Vill du ha un café, ein Kaffee, a coffee eller en kaffe har du kommit rätt

Vill du ha un café, ein Kaffee, a coffee eller en kaffe har du kommit rätt

“Den internationella mötesplatsen i Göteborg” är kaféets slogan. Inne på Språkcaféet i Göteborg samsas över tjugo olika språk i veckan. Att kaféet ligger på Esperantoplatsen gör det ännu tydligare att det här är en plats för just internationella möten.

Utanför fönstren gör vädret en påmind om vilket land man faktiskt befinner sig i. Himlen är täckt av tunga gråa moln och regnet piskar ilsket mot rutorna. Innanför Språkcaféets dörrar blir det däremot mindre tydligt var man befinner sig. Lokalen andas medelhav och språken som talas här är långt fler än bara svenska. På en vecka talas det sammanlagt tjugo språk vilket verkligen gör Språkcaféet till den internationella mötesplats som det utger sig för att vara.

Ovanpå ett vitrinskåp strax efter ingången står ett gäng flaggor uppradade och lika många är antalet språk som talas här under en vecka. Syftet med flaggorna är att visa vilket språk som tillhör vilket bord så att kaféets besökare ska förstå var de ska sätta sig efter att de köpt en kaffe eller fika. Ikväll står spanska, ryska, tyska och polska på menyn.

Längst inne i ett av hörnen sitter fyra personer runt den spanska flaggan. På detta bord får man bara prata ett språk, men nationaliteterna runt bordet är många. James Khoshaba, 41, föddes i Syrien och har därför med sig tre språk redan från barnsben. Syriska, arabiska och kurdiska. När James flyttade till Sverige lärde han sig först svenska och strax därefter både engelska och spanska. Nu står grekiska, persiska och franska näst på listan över språk han vill kunna.

– Målet är att jag vill uppnå kanske femton språk, säger James.

Eliecer Sarria, 35, som är från Kuba är inte här för att öva utan mest för sällskapet men får även agera lite som språklärare.

– Jag träffade James här förra året och då kunde han inte säga något på spanska men nu kan han prata spanska flytande, säger Eliecer.

Det är det som är själva själen i Språkcaféet förklarar kaféets ägare Gabriel Staifo, 44, som har drivit kaféet sedan sju år tillbaka. Kaféet är lika mycket en plats där man kan öva på språk som det är en plats för umgänge och sällskap. Och det är absolut ingen skola. Det är Gabriel tydlig med.

– Det är många som ringer och frågar om det kan komma en grupp hit för att lära sig svenska. Då är jag ärlig mot dem. Här lär ni er inte svenska, här övar ni. Det är ingen utbildning, vi har inga lärare här.

Gabriel har länge jobbat i kafébranschen men har aldrig tidigare trivts så bra på ett jobb som han gör nu.

– Det här är det roligaste stället jag varit på. Ett sånt här ställe släpper man inte. Du träffar så många människor, säger han och lyser upp.

Kaféets kända nisch, språkkvällarna, var redan ett etablerat koncept när Gabriel tog över kaféet 2013. Så tidigt som 2004 blev språk ett särmärke för Esperantoplatsen när katalanskan Tonia Tell-Cerexhe slog upp kaféets dörrar och förverkligade sin dröm om att driva ett språkkafé. Trots att språkkvällarna alltid lockat många gäster var det till en början något Gabriel inte hade tänkt fortsätta med.  

– Jag tänkte först att jag bara skulle stänga och senare se vad jag skulle göra, men så insåg jag vilket otroligt koncept hon hade haft, säger Gabriel. 

Idén till kaféet började ta sin form när Tonia Tell-Cerexhe bodde i Chicago på 90-talet. På den här tiden var den typ av kaféer som är vanliga idag en sällsynt syn i USA. Istället var Diners populära där maten skulle serveras snabbt och syftet framförallt är att vara en plats där man kan äta och inte lika plats där man sitter ner länge och umgås. Men under 90-talet förändrades stadsbilden successivt i USA och även kaféer med en mer europeisk prägel började dyka upp. 

– Jag hade hört talas om kafé som gjorde jättegott kaffe i Seattle och det var Starbucks, det var det första kaféet, säger Tonia.

Tonia berättar om hur hon var nysingel i Chicago. Hon arbetade heltid som översättare och tolk på McDonald’s huvudkontor vilket gjorde det svårt för henne att även få tid för ett kärleksliv. Trots att alltfler kaféer började dyka upp, perfekta ställen för att umgås på, var det svårt för Tonia att träffa nya människor.

– På ett kafé pratar man ju inte med killarna på bordet bredvid. Inte ens i Europa. Det måste finnas en anledning till att prata med andra i en sån miljö. 

Det var när Tonia diskuterade sitt problem med en väninna som idén till kaféet föddes och År 1997 tog hon med sig sin dröm över Atlanten och flyttade till Sverige Att förverkliga var dessvärre svårare än hon först trodde. 

– Det är så med drömmar man tänker inte på hur man ska betala hyror och löner när man har en dröm man bara ser resultatet. 

Efter att ha gått en kurs hos ett företagarcentrum lyckades hon till slut få en möjlighet att öppna sitt kafé på Esperantoplatsen. Och det tog inte lång tid förrän kaféet började flockas av gäster. På språkkvällarna kunde det sitta grupper om tjugo personer och öva på sina favoritspråk och på sommaren kunde det vara ännu fler. Att kaféet öppnade på Esperantoplatsen gör det ännu tydligare att Språkkaféet på alla sätt och vis är en internationell mötesplats. 

– Vi har ju såklart en Esperantoflagga också, säger Gabriel. Det här är ju Esperantoplatsen och förra året öppnade ju Zamenhof också på andra sidan, det är ju han grundaren till det språket. 

Ludwig Zamenhof hette mannen som grundade det internationella språket Esperanto i slutet av 1800-talet. Zamenhof såg ett behov av ett gemensamt språk så att inte konflikter skulle uppstå mellan befolkningsgrupper bara för att de talade olika språk. För att verkligen smälta in valde baren Zamenhof, som öppnades mittemot språkkaféet, att uppkalla baren efter grundaren till det internationella språket. 

– Esperantoplatsen har ju något med språk att göra. Språk och den här platsen. Det finns en röd tråd, säger Gabriel. 

Även Ludwig Zamenhof hade ett stort intresse för språk under sitt liv. Innan han dog 1917, 57 år gammal, kunde han tala åtta språk flytande och hade grundläggande kunskaper inom flera andra. Han skulle säkert trivas gott på kaféet som ligger på platsen som uppkallats efter hans livsverk. Hit kommer det många som likt honom har stora ambitioner inom språkkunskap. Men om James ska lyckas slå Ludwig Zamenhof måste han nog lägga på ett kol. Han har däremot tillgång till något som inte var lika vanligt på 1800-talet som ger honom ett visst övertag. 

– Idag finns det massor med poddar och det finns youtube. Jag jobbar på ett lager så jag lyssnar alltid på poddar med språklektioner på jobbet, säger James. 

I takt med att regnet lägger sig fylls kaféet på med fler gäster. 

– Där kommer ju dem också, ropar James och vinkar åt ett gäng som står framme vid kassan.

– Hon är från Colombia. Han är från Katalonien, Barcelona. Och han är från Dominikanska Republiken, förklarar James och pekar med fingret. 

Gänget ansluter sig till sällskapet och James växlar fort språk, från svenska till spanska. En levande konversation på spanska flammar upp runt bordet. Det märks att de flesta på det här kaféet inte är här för att lära sig, knappt ens för att öva, utan framförallt för att umgås. 

Får du någon tid att öva på språken utanför kaféet, reser du mycket? 

Återigen hittar James snabbt tillbaka till svenskan. 

– Ja, jag reser mycket, jag kanske ska åka till Spanien nu på sommaren, eller så ska jag åka…

James röst stockar sig lite. Han letar efter rätt ord. Men istället för att fortsätta sin mening börjar han skratta. 

– Du vet, jag pratar sex språk varje dag, så ibland blir det lite för många i mitt huvud.

DSC 0645
DSC 0628
Den spanska flaggan på bordet visar vilket språk som ska talas.

ERIK JENDERBO
Chefredaktör


Stäng meny