Traditioner och barn på Skarpatorpsskolan

Traditioner och barn på Skarpatorpsskolan

Mångfald skapar samhörighet när elever från Skaratorpsskolan i Skarpnäck diskuterar traditioner. Vad har de gemensamt, vad är kul, vad är jobbigt? 

Två högstadieelever rusar över skolgården. Mellan snabba andhämtningar bankar de på en av ytterdörrarna samtidigt som de kastar blickar bakåt. Det är lunchtid och eleverna har utvecklat en katt och råtta-lek för att få tiden att gå. Att hämta jacka eller undvika snöslaskiga vattenpölar på marken finns det inte tid för. Vem som helst kan vara jägare, alla får vara med.

Stella Migotto Andersson och Mari Mashal går i klass 5C och sitter i ett tomt klassrum. Vissa traditioner är inte lika tydliga som blinkande balkongräcken och små paket i strumpor. På Skarpatorpsskolan finns inte bara en mängd olika traditioner, utan också en kännedom kring vad de innebär och hur de fungerar tillsammans i samhället.

– När jag hör ordet tradition tänker jag på högtider, säger Stella Migotto Andersson och räknar tillsammans med Mari Mashal upp påsk, julafton, midsommarafton, halloween och fasta under ramadan.

– Högtider är varje år, men traditioner kan vara varje månad, eller till och med vartannat år, fyller Mari Mashal i och illustrerar de olika tidslängderna med sina händer.

Hon kopplar det till ordet regelbundet, vars innebörd de precis diskuterat i skolan. Som att regelbundet borsta tänderna, det gör man ju varje dag här i Sverige.

Absolut kan det vara någonting man gör dagligen, men det kan också innebära att ha på sig vissa kläder,      diskuterar de och minns en gemensam vän som alltid måste ha på sig svarta kostymbyxor. Till och med på sommaren. Vissa traditioner kan vara svåra att utföra, som att fasta under ramadan, spekulerar de.

I frågan om hur skolans traditioner ser ut berättar de att de just nu röstar på World’s Children’s Prize Award, som är en årlig tradition här på skolan. I munnen på varandra beskriver de alla åtta deltagare som nominerats till tävlingen.

Tre andra skoltraditioner kommer på tal, bland annat julbord och födelsedagsglassar. Men de bästa traditionerna är de som spenderas tillsammans med familj och vänner.

– Ungefär vid midsommar tar jag min vattenflaska och min handboll, så går jag och min pappa till sportfältet för att träna, träna, träna. I flera timmar, säger Stella Migotto Andersson. Mari Mashal berättar om en tradition de två vännerna har tillsammans: att titta på skräckfilmer och övernatta hos varandra när det är fredag den trettonde.

Utanför klassrummet hörs ljudet av gummisulor som glider mot golv, det ökar när fler elever går på rast och ansluter sig till katt och råtta-leken utanför. Innan vi måste gå berättar de båda att den värsta traditionen är midsommarafton.

– Det blir för trångt, för mycket folk, säger Stella Migotto Andersson och Mari Mashal håller med.

Traditioner innebär inte bara skratt och sång, för många barn (och garanterat även vuxna) kan det bli väldigt påfrestande med sociala tillställningar som pågår i timmar. Det kan till och med vara värt att sabotera en tradition, till exempel genom påhittade magsmärtor, för att få stanna hemma i lugn och ro.

När vi tar oss till matsalen stiger ljudnivån ytterligare. Det serveras vegetarisk färs med ris och grönsaker    samtidigt som bestick mot tallrikar blandat med skratt och diskussioner fyller salen. I ett hörn sitter en lärare och skapar juldekorationer med några elever, likt tomtenissarnas julverkstad.

Intill matsalen sitter Natalia Dechnik och Alikafi Hassan Weheliye i ett rum, de går också i klass 5C. Natalia Dechnik berättar att man inte firar midsommar i Polen, där hennes släkt kommer ifrån. Hon berättar att länder firar samma traditioner men på olika dagar, till exempel har Kina nyårsafton på ett annat datum än i Sverige, och Polen har ett annat datum för Alla helgons dag.

Natalia Dechnik beskriver också hur man firar samma traditioner på olika sätt beroende på vart man befinner sig.

– I Sverige och USA kan man öppna presenter på morgonen om man vill, men i Polen måste man vänta till kvällen, efter maten. Så det är väldigt olika.

– De flesta länder har en egen tradition. Jag firar inte jul, säger Alikafi Hassan Weheliye. Jag firar Eid, det är en muslimsk tradition. Man fastar en månad, och den sista dagen festar man.

Han berättar om ramadan och om högtiden Eid al ftr. Natalia Dechnik förklarar att det är lika stort som att fira julafton. Sedan börjar de båda diskutera likheter och olikheter mellan traditioner. Alikafi Hassan Weheliye bär till exempel finkläder och den traditionella hatten som kallas Kufi inför Eidbönen där man ber två rakaat, vilket är samma som morgonbönen, i moskén som sker innan festen. Natalia Decknik bär finklänning i vitt under lucia och när hon konfirmerades. Och precis som efter Eid- bönen är det fest efter konfirmationen.

Diskussionen fortsätter samtidigt som högstadieelevernas lek utanför stannar av en aning i takt med att lunchrasten börjar ta slut. De sista rastvakterna är på väg in och samtalet i rummet har övergått till att dela med sig av traditioner som den andra inte tidigare hört talas om.

– På Pride, då kan man ha på sig regnbågsfärgat om man vill, förklarar Natalia Dechnik och fortsätter med att berätta att man går i tåget för att bland annat stötta tjejer som älskar tjejer och killar som vill sminka sig.

Nu är lunchrasten slut och deras svensklektion börjar om tre minuter, men innan det berättar Alikafi Hassan Weheliye om en tradition han skulle skapa om han fick bestämma.

– Vilka religioner finns? Kristendom, Islam, Judendom, Hinduismen, Buddismen. Alla religionerna skulle ha en stor fest tillsammans

EDITH LINDVALL Reporter

Lämna ett svar

Stäng meny