När min käre chefredaktör Erik, il capodirettore, berättar för mig, Fredo, att temat är språk – då finns det bara ett recept som kommer på fråga. Lasse Holm sade det bäst i sin låt Canneloni Macaroni: “spaghetti och därmed pasta, det gör mig fylld av lust”.

Det här receptet på tonfiskpasta passar tunna plånböcker, är enkelt att laga och riktigt, riktigt gott. Gillar man inte burktonfisk – sluta tjura, välkommen ut i stora världen, våga bli omvänd!
Har man det knapert kan man strunta i kapris, ost och persilja. Vissa radikala grupper hävdar att man att man inte får ha parmesan på fisk- och skaldjursrätter, men det tar Femte Statsmakten naturligtvis tydligt avstånd från.

Du behöver: Din favoritpasta (kan vara trevligt att undvika homofobiska Barilla trots gullig PR-kampanj)
Olivolja
En burk tonfisk, MSC-märkt
En burk krossade tomater (och förvara inte i kylskåp, dios mio, hatar du smak?)
Tomatpuré
En gul lök
Några klyftor vitlök
En tärning fiskbuljong
Kapris
Parmesan
En kruka persilja

Så här gör du:
Panna på medelvärme. Ska vara tillräckligt stor för att blanda all sås och pasta. Börja koka upp vatten. Stor kastrull, två – tre liter vatten.

Hacka lök och vitlök. Gärna grovt! Låt tonfisken rinna av.

Olivolja i pannan, inte snåla. Lägg i löken. Fräs tills mjuk och genomskinlig.

Kläm i en stor klick tomatpuré, vitlök och fräs med löken ett par minuter. Om du låter tomatpurén fräsa med blir den söt och god, det här missar många och har i på slutet istället.

Koka pasta. Salta generöst, två matskedar för tre liter vatten. Sätt timern två minuter innan det paketet säger, smaka sedan av hela tiden från och med att den ringt så att pastan får en trevlig konsistens. Glöm inte att röra om under tiden, klibb är fienden!

Gnugga ner fiskbuljongtärningen mot pannan innan de krossade tomaterna går i, så att den löses upp ordentligt.

När det är någon minut tills pastan är klar – ner med tomatkross och tonfisk och stäng av spisen. Rör runt.

Vänd ner den färdiga pastan i pannan när den är al dente. Självklart direkt från kastrullen, att hälla av pastan i durkslag är en förolämpning. Torkar och klibbar fast. Obegriplig attiralj.

I med några matskedar kapris, det gör hela rätten. Se också till att såsen verkligen får bekanta sig med pastan. Om torrt: pastavatten.

Lägg upp. Toppa med persilja, parmesan och svartpeppar.

Kan varieras på alla tänkbara sätt. Hacka en chili och lägg i pannan tillsammans med vitlöken, eller byt de krossade tomaterna mot halverade cocktailtomater och addera lite mer pastavatten. Kan inte tänka mig att citron skulle skada heller faktiskt.

De icke existerande omöjligheterna är inte o-oändliga!

Buon appetito!

FRED BALKE