Bläck är inte det skarpaste krutet, krutet är, skriver Athena Farrokhzad i sin senaste diktsamling I rörelse. Trots sina politiska dikter menar hon att poesi inte kan blandas ihop med aktivism.
– De som jobbar med något litterärt eller kulturellt behöver inte betala samma pris som faktiska aktivister som står på ett torg, säger Athena Farrokhzad.

Athena Farrokhzads senaste diktsamling I rörelse gavs ut i september 2019. Den inleds med ord av den amerikanska poeten Adrienne Rich: ”Poesin har aldrig haft någon chans till att ställa sig utanför samtiden”.

Athena Farrokhzad säger att detta handlar om diktens samhälleliga vara. Hon använder citatet för att motbevisa föreställningen om att poesin ska vara universell och allmän.

– Poesin är i rörelse, det man skriver talar i en tid, säger hon.

I I rörelse ville Athena Farrokhzad skriva en ny politisk dikt, som befinner sig i mitten av konflikten. Hon berättar att detta skiljer sig från det mesta av den poesi som hon har läst tidigare.– Oftast utspelar sig dikter antingen före konflikten och är beskrivande, eller efter konflikten och är sörjande. Jag ville skriva i det omedelbara.

Athena Farrokhzad sätter olika rörelser i samhället samman i I rörelse. Allt från sociala rörelser, folkrörelse i och med migration, till känslan av att vara rörd. Dessutom dyker många referenser till tidigare poeter upp. Titeln är delvis inspirerad av Karin Boyes dikt I rörelse, och i diktsamlingen ingår även en omskriven version av den välkända dikten.

– Ofta tar min poesi vid de imperativ som finns i poesin tidigare i historien, säger hon.

Nytt grepp på plakatpoesin
Athena Farrokhzad anklagas ofta för att skriva plakatpoesi. Men hon berättar att hon istället försöker angripa och dekonstruera det negativt klingande begreppet.

– Jag hade känt mig hedrad och blivit så glad om någon valde att trycka mina ord på ett plakat, säger hon.

Athena Farrokhzad menar att det råder brist på politisk poesi som verkar sammanfattande för kampen som sociala rörelser vill driva. Dessutom att självsäkerheten i aktivismen har minskat.

– Nu har vi inte ett lika revolutionärt självförtroende som till exempel Adrienne Rich eller Rosa Luxemburg hade. De var säkra på att förändring skulle ske, de kände en plikt till att segra, säger hon.

”Måste kunna dra ett skämt”
Trots att Athena Farrokhzads poesi är politisk och tar upp ämnen som rasism, socioekonomisk ojämlikhet och ett kallare europeiskt samhällsklimat innehåller hennes dikter element av humor. Till exempel i hennes längre dikt Brev till Europa. Den är tillägnad kontinenten och kritiserar dess historiska och nutida handlande. Hon skriver ”Europa, en dag äger Lagoskonferensen rum och Afrika ritar upp dina gränser”.
– Det igenkännbara och förvridna i det skapar humoristiska effekter, säger hon.

Athena Farrokhzad menar att när politiska poeter använder sig av humor i sina texter blir de ofta inte tagna på allvar.

– Man måste ju kunna dra ett skämt men ändå kunna bli betraktade som krigerskor, säger hon.

Bläck är inte det skarpaste krutet
”Har du någonsin kommit till en duell beväpnad med en ballograf ” skriver Athena Farrokhzad i en av dikterna i I rörelse. Diktens titel är Bläck är det skarpaste krutet, och hon menar att den vanliga sägningen är falsk och att poesin inte kan förväxlas med aktivism på det sättet.

– De som jobbar med något litterärt eller kulturellt behöver inte betala samma pris som faktiska aktivister som står på ett torg. De har kapitalet att prata om ”ordets kraft” utan konsekvenser, säger hon.

BEATA WALLSTEN
Reporter