Därför vill Lars Fornarve att kök blir cöök

Därför vill Lars Fornarve att kök blir cöök

Senaste gången det svenska språket genomgick en stavningsreformation var år 1906. Lars Fornarve menar att det är hög tid för ytterligare en stavningsreformation.
– Jag tror att en ljudenlig stavning skulle underlätta livet för många som har problem att lära sig svenska språket, säger han.

Lars Fornarve är inte bara av åsikten att språket borde genomgå en stavningsreformation, han har också gjort slag i saken genom att utforma en ny stavning.

Den ser ut såhär; Ala låŋa vokaaler dubelteknas, å stuma bok’stääver försviner i en juudeenlig staavniŋsrefårm’. Föör en nyybörjare kanxe en sådan häär stavniŋ minskar den förviriŋen. Hade de vaarit möjlit at läära åm språåket til en juudeenlig staavniŋ?

År 1906 reformerades språket senast. Exempelvis ”hvad” blev till ”vad” och ”hvirfvel” stavas idag ”virvel”. Tecken som var stumma kapades bort och språket blev mer ljudenligt. Femte statsmakten träffar Lars Fornarve i hans radhus strax utanför centrala Oxelösund. Han menar att svenska språket borde reformeras ännu en gång i riktning mot en ljudenlig stavning.

Han är en samhällsengagerad person. Han berättar skämtsamt att han ibland kallar sig andra vice talfru – Lars fru representerar nämligen Vänsterpartiet som andre vice talman. Lars Fornarve har länge varit språkintresserad. Han har studerat tyska, litteraturvetenskap och allmän språkvetenskap på universitet. För att skaffa sig ett jobb sökte Lars Fornarve senare in till lärarhögskolan i Stockholm och blev sedermera mellanstadielärare i svenska. Under en period jobbade han även utomlands.
– Jag undervisade på svenska skolan i Portugal, i en stad strax utanför Lissabon, säger han.

Tankarna på att svenska språket behöver reformeras väcktes när Lars Fornarve var tillbaka i Sverige på 90-talet och jobbade med en mellanstadieklass, där flera elever hade läs- och skrivsvårigheter.
– När jag jobbade med nyanlända svenskar var det svårt att förklara varför exempelvis ordet ”hjälp” stavas med ett ”h” i början som inte hörs.

Lars Fornarve kom i kontakt med en finsk lärare som menade att dessa problem inte var lika påtagliga i Finland. Den finska läraren menade att det berodde på att det finska språket stavas mer ljudenligt, vilket gör språket mer logiskt. Lars Fornarve har lanserat sin stavningsreformation i Språktidningen och Ring P1. I maj sände UR Play programmet Jakten på dyslexin där han fick motivera hur stavningsreformationen skulle underlätta livet för dyslektiker. Lars Fornarve är övertygad om att hans idé skulle gynna alla som talar det svenska språket men har haft svårt att få gehör för sina idéer.

Vad har du fått för reaktioner?

– Väldigt olika. En del har sagt att de har väntat på det här. En annan har sagt att jag borde stoppas! Jag är övertygad om att en stavningsreformation hade underlättat för människor att lära sig svenska. säger han.

Hur ska du ta det här vidare?

– Jag tror att nästa steg skulle kunna vara att skriva en bok med två texter på samma uppslag, med mitt stavningsförslag på den ena sidan och den gällande stavningen på den andra.

Så här fungerar Lars Fornarves stavningsreformation

Lång och kort vokal
I svenskan anges lång vokal genom att efterföljande konsonant enkeltecknas. Kort vokal anges genom att efterföljande konsonant dubbeltecknas. I Lars Fornarves stavningsreform anges i stället kort vokal med enkeltecknad vokal. Lång vokal anges med dubbeltecknad vokal. Konsonanten enkeltecknas alltid. Ordet ”hal” blir då ”haal” och ordet ”hall” blir ”hal”.

Sje-ljudet och tje-ljudet
Sje-ljudet kan stavas på många olika sätt i svenskan. ”Skjorta, ”sköta”, ”stjärna” och ”geni” börjar alla med samma ljud, trots olika stavningar. Lars Fornarves förslag är att alla olika stavningar av detta ljud får ett eget, gemensamt tecken, nämligen ”x”. Ovanstående ord skulle då stavas ”Xorta”, ”xööta”, ”xärna” och ”xenii”. Den nuvarande användningen av tecknet ”x” ersätts då med tecknen ”ks”, som i norskans ”taksi”. Tje-ljudet skulle alltid skrivas med ett ”c” exempelvis i ”cöök” (kök).

Ng-ljudet
Lars Fornarve visar sitt tangentbord inne på kontoret. En av tangenterna har bytts ut mot symbolen ”ŋ” som är en viktig komponent i språkreformationen. Tecknet används i samisk teckenuppsättning och återfinns också i fonetisk skrift. Symbolen ska ersätta ng-ljudet i ord som ”säng” och ”bänk”. Dessa skulle istället skrivas ”seŋ” och ”beŋk”.

E-ljud, ä-ljud och å-ljud
Ord som innehåller tecknet ”e” eller ”ä” uttalas i talspråk ofta på liknande sätt. Därför bokstaveras orden enklast med ett ”e”, förutom när det är ett långt ä-ljud som då dubbeltecknas. Å-ljudet ska stavas med ”å” såklart. Det gör att ”som” blir ”såm”, ”sova” blir ”sååva”.

Text och foto: DAVID HERNQVIST

Stäng meny